WHAT A DAY
Ska börjar skärpa mig och verkligen skriva ned vad som händer under dagarna. Mamma fick en chock när hon fick höra att jag tänkte köpa en skrivbok att skriva ned allt, "MEN Marina, inte ska du skriva för hand när du har en mac och ipad?!" Mamma, mamma.... see, the point is att jag råkar tycker om att köpa fina skrivböcker... så det är liksom en stor glädje i hela den processen... haha.
Har verkligen haft en super dag när det gäller träning och en supervecka angående barnen. "testa den nya au pairen - perioden" är snart borta vilket i sin tur leder till att det blir lite mer lugn och ro i huset. Dock finns det förstås stunder då det kan brista... men det gör det ju för alla människor. Den enda som har varit dåligt idag var att det uppstod en incident då jag kom 30 min försent för att hämta Anton från skolan.... förvisso inte mitt fel men det kändes inte alls på topp. Har liksom 15 min att ta mig från tjejens guitar klass i downtown Raleigh till skolan vilket är helt omöjligt med tanke på hur trafiken ser ut klockan 5 på eftermiddagen... + att det hade skett en trafikolycka vilket gjorde det hela ännu svårare. Slutet gott allting gott. Dock avskyr jag verkligen att vara sen... vilket många vet om då jag alltid är först på plats. Här i USA har det dock varit det motsatta... alltid sist. Förhoppningsvis vänder det någon dag....
Så idag kan jag äntligen bocka en sak i min "to do lista" : joggade nämligen 1 mil, vilket är hur stort som helst haha. Ställde mig på bandet och kände att "ja idag orkar jag allt", så tänkte först springa 40 min och sedan tänkte jag men 50 min klarar jag och då kom Sofia också och hurtig som hon är så säger hon att "självklart klarar du 60 min!!" Så ja, där stod jag, inte ens trött och joggade i 60 min. Aldrig någonsin hänt förut. Inte var det slut på hurtigheten där inte, sedan blev det styrka och sist men inte minst så avslutade vi med att sola ute vid poolen. Det är oktober och det går att sola?! Hur galet är inte det på skala 1 till 10? Anyway, fortsatte dagen och vid 9 då jag avslutade mitt jobb, sa godnatt till barnen så fortsatte jag min färd mot klättringen. Vilken TUR att de har öppet till 11 för fyyyyy vad underbart det är att få klättra efter en lång dag. Toppade verkligen en bra dag. Känns som det var en evighet sedan jag vaknade upp i morse och kände mig helt tom och tråkig. Stannade i alla fall där tills de stängde, och tur var väl att de gjorde det för mina armar är som spagetti... inte nådigt att det kan vara så himla jobbigt... kändes så extremt tråk att jag nästan klarade en V1... är liksom fortfarande fast på V0 vilket typ ... inte så himla svårt... hahahaha, nu undrar ni vad som hänt med Marina egentligen, men sanningen är den att när man sitter i en stad som inte direkt är New York så måste man helt enkelt hitta på något om dagarna som INTE är att sitta och läsa en bok eller sitta på sitt rum och hänga på netflix hela kvällen. Speciellt när det finns olika typer av aktiviteter runt om, då amerikaner är helt galna i aktiviteter. Så eftersom jag blev introducerad till klättring och jag verkligen tyckte om det så har det bara blivit så att jag hellre åker dit än att sitta och inte göra någonting. Sen att jag håller på och tjatar ut det för er är en helt annan sak. Det får ni helt enkelt ta :)
SIST MEN INTE MINST, måste jag nämna att det är världens bästa Sofies födelsedag (eller det var... 00.10) ! ♥