marinainusa.blogg.se

 Besökte "The Duck Walk" på Peabody Hotel. Det började som ett skämt och slutade i rena rama succén. Så varje dag klockan 11 tar några ankor hissen ned till lobbyn och badar i en fontän till klockan 5 på eftermiddagen då de tar hissen upp till sitt rum igen. Massa turister redo med kamerona enbart för att se 4 små ankor. Hur galet? 

Vi besköte Sun Studios där bland annat Elvis spelade in hans album. Här står Anton och försöker. 

Avslutninsvis åt vi på Hard Rock Cafe, som alltid när vi hittar någon. Åt godaste kyklingsallad-mackan ever. Så god! Barnen var lite allmänt vilda och nu sitter vi äntligen här hemma och jag kan äntligen ta några djupa andetag! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag inte kan låta bli att dela med mig av min excitement så måste jag bara säga att ni MÅSTE se denna trailer. Alltså. Det är inte bara för att jag har en grej för DiCaprio, men hela filmen verkar grym. Kan det bli maj typ NU?

Barn idag... Anton står alltså och tar kort på sig själv! 

 

Fick äntligen lite tid för mig själv och kunde gå och kolla på den efterlängtade filmen: Djangio Unchained. 

 

4 Februari. Jag och barnens mormor är ensamma, då deras mamma har åkt till DC för lite jobb. Vi besökte Gibson Guitar Factory, tyckte det var lite awesome. Därefter att jag hjälp till att få igång barnens olika skolarbeten hade jag äntligen fri tid för första gången på 5 veckor! Kändes jätte konstigt... hade liksom ångest över att jag gick runt och var ledig... när jag egentligen är värd det och dessutom behövde en rast. hur konstigt är inte det? när man väl får vara lite fri får man ångest över det. bara tacka och ta emot. spenderade i alla fall en hel del tid på mångas favvo affär: target. Sedan var det äntligen dags för BIO! första bion som jag kollat på helt själv... läskigt, men kunde verkligen inte varit mer perfekt destination för filmen. Vi har läst om färgade slavar hela förra veckan och filmen handlade om just det, dessutom utspelade den sig i Mississippi och vart befinner inte jag mig än just där!? 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag gjort lite allt möjligt. Började med att jag hade tid att ringa hem och lite sådant och fortsatte sedan med att jag fixde med tvätten. Tvätt historian slutade lite halvdant, då någon av barnen hade glömt en krita så kläderna blev blå-fläckiga. Jag får inte panik då jag vet att alla fläckar i USA går bort...! men Kelly får spel och ringde sin mamma som hämtade deras mormor på flygplatsen... Är det en sak här i världen som jag verkligen VERKLIGEN inte klarar av så är det när folk ringer i panik till någon och frågar vad JAG ska göra, utan att JAG ens frågat om hjälp. Åh, blev så irriterad så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Slutet gott allting gott, vilket betyder att fläckarna helt försvann efter en andra tvätt. 

 

Förutom det så besökte vi National Civil Rights Museum i Memphis, där även platsen där Martin Luther King blev skjuten är. Hade i ärlighetens namn ingen aning om vad hans en gjorde, men efter besöket måste jag säga att jag vart riktigt rörd. Beundrar människor som riskerar hela sitt liv åt att hjälpa andra människor. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sitter och googlar infromation om hur man får barn motiverade i skolan.... måste verkligen finna en lösning till att de känner sig så omotiverade! 

 

 

Stat nr 12 på min karta. Körde 2 timmar till Little Rock Arkansas för att besöka "Bill Clintons presidential library". Lärorikt för de äldre, men barnen tyckte det var mindre intressant. Antar att det är förståligt. Kom hem och kollade på Monsters Inc. tillsammans med Anton och nu är vi alla slut. Måste tillägga att jag valde att hoppa över snabbmat för att laga koktkorv. Amerikaner som de är kollade de på mig med sne blick och undrade vad det var jag höll på med... antingen grillar man korven eller stoppar den i mikron. Men kokar? Nej, tar allt för lång tid tyckte de! Jag tycker om det iaf! 

 

 

Kan inte låta bli att le varje gång jag tittar på den sista bilden. Så himla underbar! 

 

Så idag gav vi böcker genom First Book till barn som inte riktigt har möjlighet att äga sina egna böcker. Jag tycker det är coolt att Brenda gått in för att göra detta! Samtidigt så får de reda på vad vi har för oss och kan på så sätt följa med oss på våra äventyr! Btw, har jag talat om för er att Anton och Kelly har bloggar? Hela vår resa har en hemsida som ni kan kolla in HÄR.  

 

 

 

 

 

¨

 

Hej! En ny stat idag igen... Mississippi! Kelly frågar alltid alla; "can you spell Mississippi without the I?"... klura på det ni! Idag var lärarjobbet tufft. Speciellt för en 19 åring som inte har någon ide om hur man är lärare... har liksom ingen som helst kunskap. Matten är nog svårast... inte att lösa problemet, men att förklara för en 10 åring på engelska är inte det lättaste jag gjort.... Trotts detta lever jag alltid i slutet av dagen! 

 

Imorgon har vi vår första "give away" i Memphis, Tennessee vilket betyder att vi ska ge böcker till barn på en skola där de inte har råd att köpa nya böcker. Kommer bli en upplevelse! Jag ska agera fotograf och ni vet nog hur jag känner inför det? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags när hade en helt ledig dag i Orlando bestämde jag mig för att vara den grymmaste och bästa au pairen. Anton skulle kolla sin brutna arm, jag och Kelly skulle fixa tvätten och på kvällen skulle vi hämta barnens pappa på flygplatsen. Så visa det sig att Justin Bieber hade konsert på kvällen 30 min från campingplatsen. Så medan vi fixade med tvätten fick vi reda på att flyget skulle vara försenat så jag frågade Kelly om hon ville gå på konsert och 15 minuter senare stod vi med två biljetter i handen. Inte de bästa plasterna, men trotts detta var vi båda hur nöjda och exalterade som helst! Så jag lykadades köra oss in till downtown Orlando och resten har ni på bild! Måste säga att det var awesome. Ni som inte tycker om JB måste ändå hålla med om att jag är grym? 

 

 

 

Idag gjorde, i alla fall jag, en väldigt äventyrlig sak... vi simmade nämligen med ett djur som kallas manatees (vet inte vad de heter på svenska....)! Hur galet? De är som stora elefenter/kosor som lever i vattnet och Florida är deras favoritställe. Så vi tog på oss våtdräkterna, satte på oss snorkeln och begav oss mot deras lilla plats här i Homosassa Florida. Det var nog en av de coolaste sakerna jag gjort. Vi simmade med dem och klappade dem och de är som superduper stora lugna hundvalpar!

 

Imorgon åker vi tillbaks till Orlando för att hämta upp barnens pappa som kommer på besök och sedan är det dags för Rolex 24 Daytona Race! + att det verkar som att vi kommer få vara där alla racerförare är + att jag det rykas om att McDreamy kommer att vara där... hur awesome? 

 

 

Key West, hej Mexikanska Golfen och värme! 

 

 

 Everglades, alligatorerna låg lite var stans och här klappar Anton en av dem! Om man borser från att han står några meter ifrån, hehe... vi har fått sett en hel del konstiga djur, men alligatorerna slog nog allt. 

 

 

Henry Ford och Tomas Edison Winter Estate. Eftersom en del av barnens skolning är att lära sig historiska saker så åker vi till en del museum runt om som ni kanske märk och detta var ett av dem! Ganska intressant att få lära sig om alla dessa människor och sedan få gå och se vart de bodde och hur deras uppfinningar/böcker och andra framgångar ser ut i verkligeheten.

 

 

Idag var vi och besökte Winter The Dolphin i Clearwater. En delfin utan svans-fena, ganska intressant historia... de har gjort en film om det som heter Dolphin Tale och barnen var stormförtjusta över att få se henne! 

 

 

Som ni kan se så är det fullt ös varje dag. Ibland undrar jag hur alla orkar... och visst dagarna har sina stunder. För det mesta är humöret uppe och nyfikenheten på världen tar över. 

 

 

 

För att sumera alla dessa inlägg så kan jag säga att det känns så konstigt att uppleva och se så många nya saker varje dag och ibland glömmer man hur lyckligt lottad man är! Även fast livet kanske inte alltid bjuder på det bästa så måste man vara tacksam över att man faktiskt får de möjligheter man får! Jag är säker på att mitt år här som "au pair" (eller vad jag nu mera är) kommer att vara ett av de bästa åren samtidigt som det kommer vara det tuffaste året, rent mentalt. Jag tror att allt är menat att bli och jag har en önskan om att dela med mig av det jag upplever, men de som känner mig RIKTIGT väl vet att om inte jag kan utföra det ordentligt. Alltså helt perfekt. Så kommer jag inte göra det... vilket i sin tur leder till att jag åker på en helt galen resa, utan att så mycket som en kotte där hemma har någon som helst aning om vad jag gör eller vart jag är... (förutom de allra närmaste då...). Jag vill liksom att folk som är intresserade av resor och USA också ska få se... Jag kanske är ute och cyklar... det kanske bara är amerikanerna här som har kört in det här med att "dela-med-sig-av-upplevelsen" -grejen i min hjärna. 

 

 

 

BTW; som ni kanske se så har vi en kille med bruten arm... livet med en 7 åring.